War makes men mad

Har försökt lyssna på den här utan att gråta, men misslyckas varje gång. Jag såg nyligen hela Jacksepticeyes playthrough av det här spelet (Valiant Hearts: The great war), från början till slut. And well.. Man kan säga att Jack och jag grät lika mycket i slutet. Så fort jag hör den här pianomusiken tänker jag på spelet och det som berör mig mest är orättvisan i slutet. En soldat, en man som har en familj som väntar på honom. En dotter, en svärson och ett barnbarn. Men han blir avrättad i kriget för att han av misstag dödat en tjänsteman. Han dör dessutom i tron om att hans svärson har avlidit. Han får aldrig veta att han faktiskt fortfarande levde. För att riktigt förstå hur förkrossande detta är behöver man se slutet (eller allra helst hela spelet), så jag lägger in en till video här, den är inte så lång.
Jag tycker det här spelet bär på ett så viktigt meddelande. Om man spelar detta så får man en liten insikt i hur det kan se ut i livet hos en soldat. Man förstår orättvisan bakom krig och hur mycket det förstör för varje individuell person. Hela det här spelet är baserat på det stora kriget och mycket av det som ingår i spelet, brev, dagböcker, faktan osv, är riktiga texter från personer som var med i kriget. Det berör mig så mycket och jag kan verkligen inte se denna video utan att tårarna rinner och rinner som om någon jag älskar hade dött. För det betyder så mycket för mig. Det är så ofattbart för mig, varför krig existerar över huvud taget. "War makes men mad"
 
Jag har inte mycket mer att säga tror jag. 
Men jag rekommenderar verkligen att titta på Jacks playthrough av spelet, eller såklart spela det själv.
Det är faktiskt ganska komiskt och lätthjärtat fram till slutet och jag älskar hur Jack lever sig in i spelet!
Anyways.. Ja, jag är en crybaby. Är otroligt känslig för sånna här spel!
Vi hörs. All the best.
 
 
Allmänt | Valiant hearts, dataspel, jacksepticeye, krig, soldat, spel, the great war | |

Om mig

Jennifer Wellne

Jag är en förvirrad, känslosam tjej som är född 1994 och är för det mesta ganska pessimistisk (tyvärr). Denna blogg är till för att jag ska uttrycka de känslor och tankar jag har, men försöker också skriva om sånt som gör mig glad. Jag gör detta för min egen skull, för att kanske kunna utvecklas genom detta. Jag är en djurmännniska så det heter duga. Har två ödlor, en hund, en katt och en massa möss som är mina fyrbenta barn. Har diagnosen Socialfobi, men har i stort sett jobbat bort den helt och hållet. Gör allt vad jag kan för att fortsätta utvecklas och växa mig starkare. Brinner för kampen mot mobbning och annan sorts utsatthet!

Till bloggens startsida

Kategori

Arkiv