Ironwoman

Har inte skrivit på nästan en vecka nu, men oj. Har varit en händelserik vecka på sätt och vis! Vill inte säga för mycket än, men jag tror mitt liv är lite påväg åt rätt håll just nu. Och med "liv" menar jag framför allt fronten "relationer". Har återförenats med gamla vänner som jag varit osams med innan. Känns så skönt! Sen har jag en relation som börjar förstärkas mer och mer, vilket känns underbart. Har tvivlat och velat fram och tillbaka, men jag inser nu hur rätt det känns och jag hoppas verkligen detta går åt rätt håll! Jag vill inte vara så osäker om allting längre och jag tror jag börjar komma ur det där nu, sakta men säkert. Jag blir mer och mer säker på vad jag faktiskt vill. Mina känslor har varit liksom bedövade ett tag nu, förmodligen sedan sist jag blev sårad. Det tog så hårt på mig att jag byggde en mur, ville inte släppa in någon. Ville inte att någon skulle ta sig innanför muren, släppa mina känslor fria. Ville inte bli sårad ännu en gång. Men som ett av mina favorit citat lyder: Tvärs över ingången till mitt hjärta hade jag skrivit "Tillträde förbjudet", men kärleken kom skrattande och sa "Jag tar mig in var som helst"

Jag är fortfarande rädd för att bli sårad igen, självklart. Vem är inte det? Men jag känner mig tillitsfull just nu. Jag tror på det här och jag tvivlar starkt på att personen i fråga kommer att såra mig, definitivt inte med vilje. 

Kan detta faktiskt funka? Kan det faktiskt bli bra för en gångs skull? Hoppas, hoppas!!