My world is falling apart
Varför måste allt vara så komplicerat? Jag kan bara inte få ordning på mitt liv. Jag förlorar vänner, faller för fel personer, blir sårad, blir sårad igen och sen börjar det om. Det är bara en enda cirkel av otur, ångest, sorg och ilska. Jag är för självisk och för osjälvisk på samma gång. Jag har prioriterat mina vänner framför mig själv i alla år, alltid. Sen bestämmer jag mig för att vara dum nog att för en gångs skull tänka på mitt eget mående i första hand och då förlorar jag en av mina närmsta vänner snabbare än jag kan säga "farväl".
Jag är så trött på allting just nu. Så trött att jag inte orkar med nånting, men kan inte heller säga ifrån.
Jag försätter mig i situationer där jag vet att jag i slutändan blir sårad. Varför gör jag alltid så mot mig själv?
Jag är trött.. Trött på att inte känna mig viktig. Trött på att jag förmodligen inte betyder hälften så mycket för andra som ge gör för mig. Trött på att känna mig sämre än alla andra. Att känna mig underlägsen och ovärdig.. Att hela tiden vara rädd att de som betyder mest för mig kommer att såra mig, eller lämna mig. Snälla, hjälp mig. Varför kan ingen bara säga vad det är jag gör för fel? Kan inte någon bara berätta för mig, varför jag inte är värd att må bra? Varför jag förtjänar all denna skit jag får ta hela jävla tiden? Snälla, för en gångs skull.. Hjälp mig..
Men skitsamma, sitt där och skratta åt mig medan jag gråter mig till sömns.
Jag betyder ingenting ändå, eller hur? Nej.. Jag är bara trött..
