Ironwoman

Jag vill bara blunda för allt just nu. För valen jag har att göra, för situationer jag har försatt mig i, för smärta jag har orsakat, för konsekvenserna som kan komma utav de valen jag gjort. Vill inte vara dum, vill inte göra mer misstag. Vill lära mig av de jag redan begått. Varför är jag inte smart? Varför kan jag inte lyssna på alla andras (och mina egna) röster som varnar om vad som kan hända?

Tankar, känslor.. Som inte riktigt går att uttrycka i ord. Jag fortsätter försöka. Sitter här med fingrarna mot tangentbordet. Tankarna rusar och jag vet vad jag känner, men kan bara inte sätta ord på det. Fast när jag tänker efter, vet jag verkligen vad jag känner? Det är väl det som är problemet, att jag inte vet.. Det är mina känslor som avgör min framtid just nu. Det är ett stort val jag har framför mig och det skrämmer mig. Vad jag än väljer kan det bli ett misstag. Det kommer garanterat leda till konsekvenser. Vad jag än väljer så finns risken att jag kommer ångra mig brutalt. Jag är så rädd för att sitta där en dag och tänka tillbaka på mitt liv och ångra något jag gjort, eller inte gjort, som kunde ha gjort mig lycklig för resten av mitt liv. Men i stället sitter jag där, gammal och bitter, på grund av en möjlighet som jag avböjde när jag var 22 år. På grund av vadå? Jo, för att jag är feg. För jag vågar bara inte chansa. För att någon förstört mig, eller är det bara en ursäkt? Jag vet inte längre. Jag vet fan ingenting..