Filmrecension: Take This Waltz
Jag vet inte om jag är känslomässigt redo för detta, för av någon anledning blev jag så extremt deprimerad efter
att ha sett den här filmen. Men jag kör på ändå och hoppas att jag inte blir lika deppig ikväll.
Lisa och jag har haft ett Seth Rogen maraton under flera veckors tid. Vi har tittat på flera av hans filmer och jag
har lärt mig att älska honom, kan man säga. Men en sak som alla kan hålla med om när det gäller Seth, det är
att han alltid spelar i stort sett samma roll. Klagar inte, då jag alltid tycker han är extremt rolig i sina filmer. Men
jag har känt att det inte riktigt har varit värt att göra några recensioner av alla dessa filmer vi sett då alla i stort
sett liknar varandra. Men sedan såg vi Take This Waltz. Låt mig bara säga att där får man se en Seth som man
aldrig sett förut. Här kommer spoilers, du har blivit varnad!
Filmen handlar om en kvinna som är lyckligt gift med sin man (Seth). Men på en flygresa hem från en semester
träffar hon en man som direkt visar intresse för henne. Hon känner igen den här mannen, men kan inte sätta
fingret på vem han är, förrän de kommer hem och han visar sig vara hennes granne. Hon berättar direkt att hon
är gift så att han vet att hon är upptagen, men det stoppar honom inte för att försöka fånga hennes intresse.
Hon och hennes man har uppenbarligen inte så bra ekonomi, men de har varandras kärlek. En kärlek som de
har ett väldigt udda sätt att uttrycka (eller kanske väldigt realistiskt egentligen)
Trots deras starka relation så har de såklart sina gräl här och där, vilket resulterar i att hon söker tröst hos
grannen. De blir mer och mer intima och går i stort sett på dejter med varandra då hon en kväll vill att han ska
förföra henne. Men han säger då att det är hon som ska förföra honom och inte tvärtom. Det är hennes val om
hon vill vara otrogen mot sin man. Hon borde vara den som tar första steget. Hon börjar gråta och går sedan
hem. Dagen efter flyttar grannen och lämnar ett vykort i hennes brevinkast där han har bokat en dejt med henne
år 2040. Det var hon som sa tidigare i filmen att hon ville kyssa honom det året, för då har hon varit trogen mot
sin man i 35 år. (Låter konstigt, jag vet. Man behöver nog se filmen för att förstå allt sammanhang.) Men hur
som helst så förstår hennes man att något är fel då han ser henne utanför fönstret när hon står med vykortet i
handen och ser ledset på medan grannen åker iväg med sitt flyttlass. Det är då mitt hjärta brister, när hon och
Seth (minns inte hans namn i filmen) har ett samtal om allt som hänt. Denna scen är lite udda då man endast
får höra vad han har att säga och de klipper bort så att hon inte har några repliker. Men allt han säger är så
förkrossande och det var verkligen nära att få tårarna att rinna på mig.
Den värsta delen, enligt mig, var en enda mening han sa medan han grät. "I thought you would be there when
I died." Detta var så extremt nära att få mig att brista. Hon lämnar honom i huset helt ensam och blir sedan
tillsammans med den andra killen, före detta grannen. Det hela slutar i stort sett med att Seth blir ensam och
hon fortsätter leva ihop med den andra killen. Som hon i slutet verkar till synes olycklig med.
Hela stämningen i filmen var väldigt unik och jag tror den var en stor del till att jag blev deppig av den. Det var
en så tyst stämning genom hela filmen. Också det faktum att det slutade så som man verkligen hoppades att
det inte skulle sluta. I alla fall enligt mig (hejjade på Seth). Jag gillade att de lyckades skapa en sådan
stämning i filmen och att det väckte så mycket känslor. Den var väldigt poetisk på något vis och nästan
konstnärligt gjord. Den var också väldigt realistisk i många aspekter. Så karaktärerna beter sig, valen de gör,
hur deras relationer till varandra ser ut osv. Men tystnaden i filmen gjorde också att det kunde kännas tråkig
och utdragen i vissa scener. Karaktärsuppbyggnaden var tyvärr inte den bästa i början, men tillräckligt bra för
att man skulle bli förkrossad i slutet. Jag tror att jag ger den 3,5
på grund av att den var så unik och
på grund av att den var så unik ochkonstnärligt gjord. Men den var definitivt 5/5 på att förstöra mig totalt, rent känslomässigt!
Finns ärligt talat så mycket mer jag skulle vilja säga om den här filmen, men detta inlägg börjar bli alldeles för
långt och jag tror inte någon läser dessa recensioner ändå, haha! Men om du läst denna, lämna gärna en
kommentar så jag vet!
Vi hörs nog snart igen. All the best!
